Ut ur garderoben!
Kategori: Allmänt
Dags att komma ut ifrån min prestationsgarderob!
Nu har jag tagit beslutet att sluta leva efter andras regler och förväntningar.
Under alla år har jag haft en dröm och en föreställning om hur jag vill leva mitt liv. Men både av rädsla och osäkerhet har jag valt andra vägar. Jag har tagit jobb efter jobb, eller hoppat på nån utbildning eller kurs, trots att det inte känts bra i magen, och det har ju resulterat i några abrupta avslut, ibland sjukskrivning och ibland bara känslan att man vill radera, spola tillbaka och göra det ogjort.
Och efter varje sväng så har jag frågat mig själv varför jag gjorde som jag gjorde. Varför klev jag över mig själv och magkänslan? Varför hörde jag inte det lilla larmet som ljöd när magen sa nej?
Det finns flera svar på det.
Det första jag tänker på är att samhället är format så att det förväntas att du gör nåt vettigt av ditt liv och att du har en riktning och gärna en målbild för din karriär. Vad som är ”vettigt” är förstås i allra högsta grad relativt, och upp till var och en att bestämma, men är kanske svårare än det låter att komma fram till.
Det andra är att man (jag) tror att de jag har närmast omkring mig har förväntningar på mig som jag måste leva upp till.
Det tredje är att självkänslan inte är riktigt så hög som den borde vara.
För att få rätsida på det här och för att nu sluta göra dessa korta gästspel för resten av mitt liv så har jag nu bestämt mig för att stanna upp, börja utvärdera och faktiskt ta tid till att hitta rätt riktning.
Genom att ha levt som jag gjort fram till nu, har jag samlat på mig en hel massa kunskap om både mig själv och andra. De kurser jag gått och de arbetserfarenheter jag samlat på mig har ju knappast gjort mig sämre.
Det har också gjort att jag nu kan stryka och sålla bort det som jag vet att jag inte vill hålla på med framöver.
Så egentligen borde det vara en lätt match.
Även om det finns förväntningar på mig från annat håll än mitt eget, så betyder ju inte det att jag behöver leva upp till dem, så länge jag är ärlig mot mig själv och så länge magkänslan är med på tåget.
Det finns såklart visst ansvar jag måste ta, jag har ju familj, men i slutändan måste jag lyssna på mig själv först för att orka vara både mamma och fru. Jag har provat motsatsen och det gick sådär. Jag har alltid satt andra framför mig själv, ofta gett för mycket av min energi även när jag inte hade nån, och febrilt försökt hitta min plats i livet trots att jag inte lyssnat på mig själv alls.
Nu tänkte jag börja om, och försöka skapa mig det liv som jag egentligen alltid längtat efter. Och även om just idag är en dag då energin är ganska låg, med förkylning och snöyra utanför fönstret så får man ju ha tillit till att det kommer bättre dagar. Snart!
